Besök Hombu Dojo.
Morgonträningen på Hombu Dojo startade kl. 06:30. Passet var välbesökt efter en internationell ungdomsträff helgen innan. Jag tränade med Stella, som vi lärde känna under förra årets Japanresa. Efter första träningspasset blev det fotografering med Doshu och ett kort samtal på hans kontor, där jag också överlämnade en liten gåva.
Besök Sengakuji tempelområdet där de 47 samurajerna är begravda.
Vi besökte ett museum och det historiska Sengakuji tempelområdet där de 47 samurajerna är begravda. Vi fick se och höra den gripande berättelsen om Ako-incidenten, även känd som hämnden från de 47 rōnin som är en av Japans mest berömda historiska händelser och som har en starkt koppling till samurajernas hederskodex, bushidō. Under ett helt år planerade 47 av de tidigare samurajera hämden för sin daymios död. De bröt sig in i residenset i Edo och dödade den som orsakat deras daymios död och tog med hans huvud till deras daymios grav, där de lade det som en symbolisk gest av hämnd och lojalitet. Som straff fick de 47 Smurajerna ta sitt liv genom seppuku. Berättelsen om deras hämnd och seppuku var gripande, och att lägga rökelser vid varje grav var en stark upplevelse. Händelsen har blivit en symbol för lojalitet, ära och offervilja i japansk kultur. Trots att templet ligger mitt i Tokyos myller, infann sig en tystnad, stillhet och vördnad när vi klev in på området – historiens vingslag var påtagliga.
Tokyos Nationalmuseum.
Vi fick bla. ta del av fascinerande samlingar som Unkei’s buddhastatyer, Japans arkeologiska historia, svärd och rustningar, demoniska figurer och Zen-buddhismens uttryck.
Unkeis verk är från den Norra Runda Hallen i templet Kōfukuji i Nara – Kōfukuji byggdes år 710, samma år som kejsaren och hovet flyttade till den nya huvudstaden Nara. Idag står templet som ett arkiv av konstskatter från olika historiska perioder. Den Norra Runda Hallen, som rekonstruerades under den tidiga Kamakura-perioden (1185–1333), är särskilt berömd som ursprunglig plats för en samling skulpturer skapade av ett team hantverkare under ledning av Unkei (ca 1150–1224), den store mästaren inom japansk buddhistisk skulptur.
När vi steg in i det första utställningsrummet möttes vi av de mäktiga Devakungarna, eller Niō, som traditionellt står vid ingången till Zen-buddhistiska tempel. Dessa kraftfulla väktare är inte bara symboler för beskydd, utan också för den inre kampen mot illusioner och okunnighet – Här finns en koppling som ligger nära Budons och Aikidons kärna. Deras muskulösa kroppar utstrålar styrka och beslutsamhet. Den ena håller ett vapen i handen – en Vajra, ett symboliskt redskap som sägs kunna förgöra både ondska och illusioner. Vajran representerar klarhet, kraft och oförstörbarhet. Om ni tittar på de utspända fingrarna på statyerna påminner de starkt om Aikidons tegatana – handsvärdet – som används för att kanalisera energi och intention. (Den oböjliga armen) En annan detalj är deras ansiktsuttryck. Den ena statyn har munnen öppen, den andra stängd. Detta representerar A-Um – det japanska uttrycket för universums första och sista ljud. A är början, Um är slutet. Tillsammans symboliserar de inandning och utandning, yin och yang. I Aikido är detta direkt kopplat till Kokyu – andningen – som är central för både teknik och närvaro (Zanshin) Osensei, Aikido grundarens citat: ”Kraften i Takemusu Aiki är Kokyu (A-Um andning)”
Meiji Shrine och höst festivalen 1-3 november.
Meiji Jingu höstfestival hålls från 1 till 3 november och firar kejsar Meijis födelsedag. Festivalen bjuder på traditionella konstarter som Noh- och Kyogen-teater, bugaku-hovdanser och kampsport, med höjdpunkten Yabusame-bågskytte på hästryggen den 3 november Vi besökte även Meiji Shrine-museet, där vi fick se fantastiskt fina nationalskatter och historiska artefakter. En särskilt kul händelse var att vi träffade Shihan Per Eriksson, Yagyu Shingan ryu (Kyodensho Chikuosha) – en av de klassiska skolorna som visade upp sina tekniker. Per är lärare på Budokursen vid Karlskoga folkhögskola, som jag har gått på, vilket gjorde mötet extra fint och kul. Återigen en dag i budons tecken – fylld av tradition, rörelse och möten med människor som delar samma passion.
Ibaraki Shibu Dojo IWAMA
Dagarna började tidigt – redan kl. 05:00 ringde väckarklockan, och 05:15 var vi igång med 掃除 – Soji / att städa dojon och öppna upp Aiki Jinja. Kl. 06:00 började morgonträningen med uppvärmning, Tanren / kokyoövningar som stärker / härdar underarmarna och, samt Awase/Tajming-övningar med bokken (träsvärdet). Efter träningen följde frukost och fri tid mellan 07:15 och 09:00. Därefter var det dags för trädgårdsarbete och krattning vid Aiki Jinja fram till 11:30. Efter lunch och vila startade egenträningen kl. 14:00, där vi repeterade tekniker från morgonen och tränade tanren i ”utegymmet”. Mellan 15:00 och 18:00 hade vi fri tid för att handla, tvätta och vila. Kl. 18:10 började vi återigen städa dojon och förbereda för kvällsträningen som höll på mellan 19:00 och 20:00. Vi tränade främst under Shigemi Inagaki Sensei, men även för Mitsuteru Ueshiba Sensei, Hombu Dojo Dojo-cho och Toshihiro Isoyama Sensei. Christian Taschner var huvud uchideshi och höll något pass också och han såg även till att allt rullade på under dagarna. Gruppen av uchideshis var internationell – deltagare kom från Tyskland, Kuba, Australien, Argentina och Sverige, förutom uchideshi gruppen kom alla trevliga Iwamabor och Aikidotränade från närliggande byar, vilket skapade en trevlig och lärorik gemenskap.
掃除 – Soji ”Att sopa / Rengöra”
Har sina rötter i den japanska budokulturen. De flesta budoskolor utför 掃除 – Soji, som del av träningen. Som uchi deshi, inneboende elev i grundarens dojo i Iwama består stora delar av dagen av 掃除 – Soji, i olika former. Dagen börjar med att man sopar och städar dojon och man krattar eller sopar planen framför Aiki Jinja. Efter frukosten och under dagen hjälps man åt att rensa i trädgården och kratta löv eller göra underhåll av något slag. Sedan är det dags för kvällsträning och efter träningen sopar man träningsmattan igen. 掃除 – Soji är inte bara ett sätt att hålla god hygien det ger en allmän trevnad och en god sammanhållning. Det blir också en roligare och effektivare träning. Det lär oss att ta hand om våra gemensamma utrymmen så de håller längre och vi lär oss att respektera dojon / platsen vi tränar på. Jag ser att soji är så mycket mer än bara att sopa mattan, det handlar om att ta ansvar, det handlar om ödmjukhet, det handlar om respekt, och det är en del av lärande, såväl som att växa som person på ett djupare plan.
鍛錬 – Tanren – Personlig utveckling genom Aikido
Tanren (鍛錬) är ett japanskt begrepp som betyder ”att smida och härda”. Inom budo beskriver det den djupgående process där kropp och sinne utvecklas genom upprepad, disciplinerad träning. Ursprungligen kommer ordet från smideskonsten, där metall bearbetas för att bli starkare – en kraftfull metafor för personlig utveckling. I Aikido, särskilt inom Iwama-stilen, innebär Tanren inte bara fysisk styrka. Genom träningen utvecklar man höftkraft, centrum, timing, precision, andning och kiai, men också mental uthållighet och karaktärsdaning. Genom monotona och fokuserade övningar, som exempelvis Tanren Uchi (slagträning med bokken oftast på bildäck) eller suburi med svärd och stav, smids utövaren till en mer balanserad och harmonisk person. På vägen utvecklas tålamod, ödmjukhet och inre styrka.
Tanren är därmed inte en teknik – det är en livslång disciplin som genomsyrar all träning och strävan efter att fördjupa förståelsen för Aikidos principer.
Shihōseki – De fyra hörnstenarna runt dojon i Iwama.
De fyra hörnstenarna har både praktisk och symbolisk betydelse i Aikidons tradition. Stenarna är placerade i de fyra väderstrecken: nord, syd, öst och väst runt dojon. De är tänkta att skapa en andlig barriär som skyddar mot negativa influenser och bevarar renheten i träningen och platsen. De markerar ett heligt område och fungerar som ett slags andligt skydd för platsen. Varje sten representerar en aspekt av universell harmoni och kopplas till shintoistiska eller esoteriska koncept. De är en del av Morihei Ueshibas ursprungliga vision för Iwama som ett andligt centrum för Aikido.
Våra japanska vänner.
Förutom uchideshi gruppen kom alla trevliga Iwamabor och Aikidotränade från närliggande byar, Vi träffade flera av våra Japanska vänner som kom till träningen för att träffa oss och det är lite av kutym att utbyta småpresenter med varandra när man träffas. Vi hade med oss nyckelringar, tablettaskar, choklad, Lakrits och Torsby Aikidos Tenugui.
Kvällspass med Toshihiro Isoyama Sensei 6 Dan som började träna Aikido 1964 för Morihei Ueshiba i Aiki Shrine Dojo.
Kvällspass med Shigemi Inagaki Sensei 8 Dan som började träna Aikido 1958 för Morihei Ueshiba i Aiki Shrine Dojo.
Kvällspass med Mitsuteru Ueshiba Sensei, Hombu Dojo Dojo-cho, Son, son son till skaparen av Aikido, Ueshiba Morihei O-Sensei
Sayonara-party
Sista kvällen hölls ett sayonara-party där vi svenskar bjöd på klassisk svensk husmanskost: köttbullar, potatis, gräddbrunsås och inlagd gurka och till efterrätt serverade vi flamberad sharonfrukt. Vi rullade +80 köttbullar och skalade 50potatis, gjorde egen inlagd gurka och plockade sharonfrukt i trädgården. Det blev en stor succé och uppskattades av alla.
